Finns att köpa på Önska.

Fint att ge bort i dop-present tycker jag.

Lånade ett stort as till bil när jag och dottern skulle till Ullared för över en vecka sedan. När vi väl handlat allt och skulle öppna bilen hade jag tappat nycken.... någonstans på alla dom kvadratmetrarna... eller utanför. Vi hade sånt flyt att någon äldre herre hade funnit nyckeln på utsidan och lämnat in denna till informationen. Jag fick tag i en vakt som fick följa mig till bilen eftersom jag inte med säkerhet kunde säga att det var just den nyckeln. Bilen var ju inte min, och jag stirrar ju inte på en bilnyckel ordentligt när man lånar en bil liksom... kan jag tycka.

Väl hemma kunde jag ju inte hålla mig... försökte liksom lägga fram det lite roligt.

- Du...vet du vad som hände!?

- Nej, det vet jag inte.

- Lova att inte säga att jag aldrig får ta din bil igen.  

- Kan jag liksom inte lova.

- Då säger jag inte.

- Har du repat lacken?!

- Neeeeej. Så farligt e det inte. Du måste lova.

- Då lovar jag, om du inte repat lacken.

- Jag tappade din bilnyckel på Ullared.

- Va? Du skämtar. Hur?

- Nä. Vadå hur? Någon hade lämnat in den. Så allt blev bra.

- Men ärligt. Jag hade ju fått åka dit med en extranyckel!

- Ja, men nu behövde du ju inte det!

- Jag hade ju inte blivit nöjd om jag hade fått göra det i alla fall.

- Nä. Jag vet, men det är ju därför jag berättar!

- Men du hade ju ändå varit tvungen att berätta om du inte hittat nyckeln.

- Jaha... du menar så...

- Ja, så menar jag.

- Jag får ändå använda bilen va?

- Jag har ju lovat, men det är typiskt dig! Du hade aldrig tappat din egen nyckel!

- Nä. Det hade jag nog inte. Du har alltid rätt, eller i alla fall ibland. Mer sällan kanske...

- Men nu hade jag rätt! Eller hur?

- Jag vill inte prata om detta med nu.

Jag är nog en av de få som inte gnäller om att min tidning börjar med 24 sidor reklam innan själva tidningen börjar. det är liksom hur mycket reklam som helst! Står för att jag gillar det, för reklamen är oftast jävligt snygg! Kolla på den här till exempel. Hur snygg e inte den här reklamen?

  Tog ett foto i min tidning.....

Hatten av för den som skapat denna fot.

Puss!!

Pensionärer har mycket tid att slå ihjäl.... Därför använder pensionärerna på Beryllgatan tiden till att gnälla på allt! Herregud va tröttsamt. Ni har hälsan i behåll och tillräckligt fett konto för att lösa en lägenhet med skyhög avgift. Gården är perfekt städad. Det finns inte en människa som är utomhus efter kl 20. Varenda tråkiga svensk i hela världen bor här. Förening erbjuder allt från gym till vävstuga.... Finns inga som kommer från lite mer spännande länder utan allt är bara tråkigt svenskt. Ni klagar till och med på den feta charmiga katten som brukar ligga på samma ställe i rabatten varje vår och mysa.... För det kan minsann ha vuxit en blomma där om inte kattjäveln valt den platsen. Idioter. Jag hoppas aldrig jag blir en bitter-gamling! En av kärringarna är så bitter för att hennes gubbe hela tiden springer runt och tror att han är bossen på gården här.... Lämna gubben och träffa lite nytt folk för fan. Sist du hade ett leende på läpparna var väl under medeltiden. Jesus min skapare!

Klockan 8.00 mådde jag hur bra som helst. Klockan 8.30 var jag likblek och svimfärdig! Mitt under lektion! Tre killar i min klass agerade snabbt och fick iväg mig till skolsköterskan så att jag liksom kunde svimma på rätt ställe och inte efter att jag kräkts på en högstadieelev och ramlat ihop utanför deras skåp. (jag skulle troligen ha gjort detta annars) Jag kan ju tala om att det handlade om sekunder. Hade inte mina elever fattat att det var något som inte stämde så snabbt hade jag nog inte hunnit dit.

Jag fick ligga inne "på sjukan" i en timma, med värktabletter. Jag bet i kudden kan jag ju säga. Jag kände igen den där smärtan så väl. Ungefär mitt under första året på gymnasiet tills jag födde mitt första barn har jag svimmat eller halvsvimmat lite här och var. En gång i månaden. Jag visste inte då att man kunde få hjälp i form av tabletter utan stod ut. Ibland hann jag liksom inte hem från skolan utan la mig på en gräsmatta på vägen. Mobiltelefoner hade man ju inte då så om det kom förbi någon människa kunde man liksom säga vart man bodde så att mamma kunde komma och hämta mig. En gång i månaden under flera år. Det fanns stunder man ville hoppa ut genom fönstret för att liksom slippa helvetet. Men jag kom på lösningen. Somna innan det bryter ut. Tur att jag var en trött tonåring och kunde somna lite vart som helst. Det hände ju att man somnade på lektionen. Fick ändå beröm för att man varit tyst och låtit andra få tala;) Lärarna hade ju noll koll....

I alla fall har detta inte hänt mig de senaste 12 åren och därför blev jag ju en gnutta förvånad att det skulle hända nu idag. Jag har ju dessutom en hormonspiral, mycket vanligt att man sätter in efter att ett barn är fött, och detta innebär ju att man inte riktigt har koll för man har ju inte röda perioder. Man har inga perioder alls. Därför var ju detta lite mysko.

Fick sms:a mellan värkarna. Först till min chef som förväntade sig att jag skulle infinna mig på ett medarbetarsamtal kl 9.15, direkt efter lektion. Jag var ju dessutom utklädd till kossa med en äcklig plastig juver på magen, eftersom vi har vad vi kallar Påskbus på vår skola varje år. Snyggt!

- Jag ligger i en soffa hos skolsköterskan. Borde vara hos dig nu, men kan inte röra mig. Jag vill bara tala om att jag trivs, mina elever sköter sig, och de vi haft ett öga på sköter sig exemplariskt. Trivs jättebra. Har inga klagomål och schemat funkar okej. Vi får prata en annan dag.

Sedan sms:ar jag Emil som är nyopererad och har värktabletter i form av morfin på sitt rum.

- Jag tror att jag dör, så kom hit med ditt knark. Gärna nu! På riktigt. Jag skojar inte. Antingen gör du det, eller så kommer du hit och ger mig en rak höger så att jag slocknar.

- Men herregud. Vad har hänt? Kommer kl 10. Jag har lektion.

(fan... hinner ju dö innan dess)

Sedan skriver han igen, men då har jag somnat...

- Stod utanför och hade med mig tabletten, men hon ville inte släppa in mig! Hon sa att du sov och redan fått Panodil och Ipren! jag vågade inte säga emot. Hon var så bestämd.

(Fan, rena Fort Knox här ju! Kan inte ens smuggla en värktablett!)

När jag vaknade mådde jag bra. Ont och mör, men inte svimfärdig och illamående. Klassen var så orolig att jag fick helt enkelt tala om vad det var för fel, och att flickorna inte behövde förvänta sig detta utan jag hörde till ovanligheterna. de hade ju fått panik annars. Fick ju mejla föräldrarna och hylla de tre modiga och hjälpsamma killarna som drog en lärare, utklädd till kossa, genom hela högstadiet för att jag skulle få lite vård. Coolt. Det är mina killar det.

Vi vann hela fotbollstuneringen och dessutom vann dom bäst klädda tjej och bäst klädda kille av alla i deras årskurs. Vi har flyyyyyt kan jag säga. Everything we touch turns to gold;) Förra året vann vi "bästa skapade kyckling".

Min opedagogiska kommentar: "Jag förväntar mig att ni vinner".

Hysteriska klassläraren står utklädd till ko vid sidan av planen och gapar. ....

Här ska det vara ett foto av mig i kodräkt... men det går inte för jag har inte fört över bilderna än... kommer i morgon.

Försöker nu hitta min nästa frisyr.... Vad tycks om den här?