.... Och nu ska vi bara fixa en sån här figur.... Kan inte vara omöjligt....

   Snygg va?

Meja fick prova, men det är jag som önskar att den fanns i min garderob!

   Mycket nyttiga fetter i makrillen!

Har träffat underbara Liza med underbara lille godbiten till son idag. Myslunch. Sedan sprang jag runt och fixade saker som Viggo önskar sig i födelsedagspresent, och dessutom köpte jag en present till Kristoffer också som fyller 31 i dag. Även om vi inte ses, så vill jag önska honom en trevlig dag och hoppas att han får lite tårta. Skickar ballonger och tårta genom telepati! Hipp hipp hurra på din födelsedag!

Jag vill tacka Anna och Martin för den trevliga middagen igår och alla skrattanfall vi fick. Det behövde jag. Jag var där av en orsak. Att tala om för Anna diverse saker som hänt den här sommaren och att jag kanske måste hoppa av kursen vi ska gå till hösten. Att jag bland annat är indragen i Hovrätten där personen som stämmer mig på något belopp mellan 400 och 500 tusen. Då kan jag själv räkna ut, utan att skryta med någon högre intelligens än normalbegåvade, att det slutgiltiga målet är att sätta mig i personlig konkurs. Helt otroligt! Personen fick behålla allt....precis allt...Han borde hjulat och klappat händerna... Jaha... och som jag inte hade annat att tänka på just nu. Men men, det är ingen hemlighet det här inte... eftersom samtliga stämningar då är offentliga handlingar. Helt plötsligt känner jag att jag är med i en dålig såpa på TV... Sveriges rättsystem är väl ingenting att skryta med i det här fallet. Dessutom är det faktiskt så, mina damer och herrar, att jag kan nu säga av erfarenhet.... att den som kan betala för flest advokater och trolla fram papper på ett riktigt smidigt sätt... det är dom som sätter rättvisan. Det enda du kan göra är följande: Ge inte upp. Se till att dina barn har det så bra som möjligt. Svälj din stolthet om du måste, den kommer tillbaka... tro mig...  men ge aldrig upp. Du kan alltid förlora, men då har du i alla fall försökt och kan gå ut med rak rygg. Sedan kan du vinna, och då kan du tänka: Tack och lov att jag inte gav upp.

Hursomhelst så var jag hos Anna av den anledningen att det är en ganska stor tyngd på mina axlar, varav Hovrätten är en av fem saker som är lite energikrävande just nu. Bland annat har jag och Anna kommit in på en No-teknik-kurs som ligger under lärarlyftet. På distans i Karlstad... jaha... och där ska jag alltså infinna mig i två dagar (en natt) och grejen med detta, samtidigt som jag har mina barn hemma, samtidigt som vi gör en omorganisation på jobbet.... (alla på jobbet kommer att springa runt som yra höns och inte veta varken ut eller in denna vecka). Jag är inte mer än människa. Det är...som jag och Liza säger.... det är "lite mycket nu". Det som är ganska kul är att Anna (dahlberg, för jag känner många Annor) ger mig en massa energi. Som att jag fylls på av energi när man träffar henne... så jag var där för att hoppa av kursen, för att sedan sitta och titta på tågbiljetter till Karlstad. Vad hände där liksom? Läste litteraturlistan och allt. Sjukt vad människor kan få en att vända. Heja Anna för att hon i alla fall gav mig energi och lite lycka. Sedan om jag går kursen..... det får vi se.

Jag vill tacka alla som hela tiden säger att jag är stark och klarar allt. Att jag är en bra mamma och sätter dessa små föra allt annat och alltid är positiv inför dom oavsett vad som händer egentligen. När jag skickade sms i går till min chef och berättade att jag är lite darrig nu under skolstart med 100 procent tjänst plus den nya kursen, för jag har lite tyngd på mina axlar (och berättade i kort vad detta handlade om) så får jag tillbaka.... "Om jag känner dig rätt så klarar du detta plus den där kursen".... Det är väldigt smickrande att folk tror på mig. Det är det, men ibland känner även jag "Hur ska jag orka, och det finns bara 24 timmar på ett dygn". Det som är lite oroväckande är att den känslan har kommit nu, när jag har semester! Ni kan ju tänka er hur den känslan kommer att fyrdubblas när jag ska in och styra upp en massa nytt på jobbet. Någon sa till mig en gång "det är ett under att du står på benen just nu, ett under att du inte går på lugnande medel eller nåt"... Ja, det kanske det är. Jag tar en Treo för min spänningshuvudvärk ibland... så visst är det ett under. Styrkan finns där, men denna vecka som gått... när jag satte mig och började skriva ner alla "måsten" på ett papper.... då kände jag först "Detta klarar jag aldrig".... men sedan kände jag "det kunde varit värre"....Dessutom ska jag starta ett nytt projekt. Jag tror jag har tillräckligt med kött på benen nu för att skriva en bok. En riktig bok! Jag tror det kommer bli både spännande och roligt att göra detta. Jag vet bara inte vilken tråd jag ska börja dra i. Jag får prata med någon som helt enkelt givit ut en bok någon gång.