Hej och hallå....

Borde packa. Ska på utbildning till Karlstad i morgon. Läsa No/Teknik. Inte för att jag tycker att det är himla intressant, för det tycker jag inte. Bara vissa delar och de är ganska få... det måste jag erkänna. Men i lärarvärlden har du ett rätt bra förhandlingsläge om du har No och Teknik på ditt CV. För att det finns en miljard SO-lärare och inga NO-lärare. Rätt bra att ha.

Vill säga grattis till min vän Anna som byter jobb om 3 månader. Jag och Anna åker till Karlstad i morgon. Vi har väldigt roligt ihop. Väldigt. Stackars människor som sitter i samma tågvagn som oss. Ingen lugn och ro alls. :)

Idag har jag och Meja shoppat. Inga bilder för de ligger i mobilen, men jag kan ju tala om att det finns en rätt fin dunjacka (tunn) som man kan packa in i en pytteliten påse på Cubus. 499 kr för vuxen och 399 kr för barn. Meja köpte en sån idag. Min vän Sicci har en också. Jättefina. Bra grej liksom. Sen köpte vi lite nödvändiga, och även lite andra som inte var nödvändiga saker. Jag själv sprang på, hör och häpna, tre par byxor för 49 kr styck! På New Yorker. Alla hade kostat 299, vilket egentligen är väldans billigt för byxor ändå. Hur mycket byxor som helst där nu för 49-99 kr. Gå in och fynda! Sommarfärger, men det är väl snart sommar igen? ;) Mycket nöjd. Mina 3 par byxor kostade då mindre än Mejas sportlinne! Det kallar jag fynd. Viggo var på poolbad hos en vän. Han är inte så mycket för shopping den där...

Kom på idag, när jag satt i bilen hem, att jag förlorat allt. (inte mina barn givetvis men allt annat). Jag kom också på att jag inte kan vara som alla andra. Jag borde ha ångest och panik. Borde vara ledsen, eller åtminstone arg. Borde oroa mig för framtiden. Men jag har ingen oro, jag är inte knäckt. Och DET gör mig lite orolig. Kommer jag typ krascha in i en vägg snart...? Folk som gör det blir ju liksom inte förvarnade innan. Det bara händer. Det har ju hänt en del lärare också, som inte har så mycket att reda ut i sitt privatliv. Eller hur? Hoppas jag får ett brev från Hovrätten snart så jag vet hur jag ska fortsätta, hoppas den här utbildningen inte är alltför svår, hoppas människan jag hade nära mår bra, hoppas mina barn läker efter en vidrig skilsmässa, och hoppas att jag någongång får en gräsplätt som jag kan plantera till en liten oas. Hoppas jag orkar vara lika lyhörd och engagerad i mina elever under alla nationella prov och betygsättningar. Hoppas också att jag blir lycklig i själ och hjärta. Det är många saker att hoppas på, men jag tror att allt detta kommer att hända. På riktigt. Jag tror att allt detta reder ut sig. Om jag ger av mig själv så mycket som jag faktiskt tror att jag gör, så kommer det att lösa sig. "Var alltid lite mer vänlig än nödvändigt.... du möter alla människor två gånger"...Magdalenas fina ord.... Så har jag tänkt... och vet ni vad? Jag vann ju ändå en tusenlapp på en trisslott som jag hade glömt i plånboken. Viggo trodde inte på mig och ville se lotten, som jag redan växlat in... så han tror nog fortfarande inte på mig. Men det gjorde jag :) Karma kanske...? Jag tycker ändå at dessa två åren som gått varit ett rent kaos i mitt liv...så jag har nog redan fått betala för alla mina misstag i livet.... Från och med nu ska mitt liv vara fantastiskt. Alla energitjuvar kan dra åt helvet. Jag bryr mig inte om vad ni tänker om mig.... för jag tänker nämligen aldrig på er!

Godnatt. Karlstad. Here we come.

Paola, the one and only.

   Miss Klum, with wings...

trebarnsmamma....!!!