Känslan att vara spritt språngande förälskad i någon. Det är ju ändå den bästa känslan av alla känslor. När jag stirrar på telefonen i väntan på nästa samtal eller på nästa meddelande, när jag ler sådär fånigt och hjärtat nästan gör ont, men på ett underbart sätt. När man berättar för hela världen att just denna person är så fantastisk och får mig att känna mig så betydelsefull. En person som vet att jag inte är perfekt, men som behandlar mig som om jag var det.

Den känslan har jag inte känt på ett bra tag och den är saknad. Jag har alltid roligt och är väldigt fri. Jag har uppmärksamheten och jag har känslan av att vara omtyckt. Av både vänner och andra. Jag har det väldigt, väldigt bra. Jag är dock totalt känslomässigt låst. Jag är gjord för att vara passionerat förälskad. Jag är en fysik person. Känner inte igen mig själv alls i detta. Kanske är det såhär det ska vara? Är det såhär många känner? Borde gå en kurs i ”Öppna dina sinnen för i helvete!”

   Detta är var det handlar om..... såhär ska det vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...