Att älska någon gränslöst eller villkorlöst är en helt enkelt så att du vet det allra värsta om personen men ändå kan älska honom eller henne utan att må psykiskt dåligt.

- Hur vet du att hon älskar dig?

- För att hon vet det värsta om mig och det är okej.

Detta kommer ifrån filmen "Meet Joe Black", men ingen mindre än Brad Pitt som spelar Döden. En film jag sett 1000 gånger men inte tänkt på det så mycket förrän nu. Det är nog en bra beskrivning på gränslös kärlek.

Det finns givetvis undantag. Är man mycket illa behandlad i sitt förhållande tror jag att man kan älska personen ändå, eftersom personen en gång var den man blev kär i, men av säkerhetsskäl för sin egen hälsa så bör man bryta upp. Den person man blev kär i förändrades till något man inte känner igen. Det ska inte vara så att man älskar någon gränslöst men inte får någonting tillbaka. Då slutar det med katastrof. Det måste vara ömsesidigt, annars far man illa till slut och det är ju det värsta som kan hända.

Min vän Ramona skrev någonting om "att man älskar någon även om man rapar och fiser...." Ja, det är klart att det är en del av det. Att man inser att vi alla är männsikor med fel och brister, men olika behov och med olika sätt att se på saker och ting. Det är inte så att man bryter upp för att någon rapar vid matbordet utan då är det något paret löser och det blir förhoppningsvis bättre. Det handlar även om förlåtelse från båda håll och det handlar om att man faktiskt erkänner för varann att man är felfri och ber om ursäkt.

Kan man då förlåta vad som helst? Nej. Det kan man inte. Jag läste om en misshandlad kvinna som gång på gång förlät sin man. Enda hoppet hon hade var att han skulle bli den man han en gång var. Nej. Inte okej. Han kommer troligen alltid slå henne om han inte får hjälp att förändra sitt beteende. Hon däremot, ska bryta upp, men också förlåta. Förlåta för sin egen skull. "Du har problem, jag förlåter dig för det, för att kunna gå vidare själv" Lite knepigt tänker ni nu men jag ska förklara vad jag lärt mig och också lämna ut mig själv här.

Jag har gjort saker jag inte är stolt över mot någon som var mig nära. Personer i min närhet och har gjort saker de inte är stolta över mot mig. Jag kan antingen gräva ner mig i någon slags självömkan och hatet kommer att växa dag för dag och till slut ser jag inget annat än all olycka som hänt. Det tar musten ur dig till en början, och till slut är du en levande död som du inte känner igen i spegeln. Jag höll på att hamna där. Jag var arg, besviken och ledsen, och samtidigt hade jag världens tagg i hjärtat och i magen när jag insåg att jag själv är en del av mitt problem. Min psykolog sa några ord som hjälpte mig att inse, att be om förlåtelse och att förlåta.

- Du är en mäniska som har fel och brister som alla andra. Du kommer att göra misstag i hela ditt liv och förhoppningsvis lära dig något från varje misstag. En sund människa vill göra det bättre, inte sämre. Du ska stå för det DU gjort och inte ta på dig skulden för det ANDRA gör. Du ska be om ursäkt utan ett "men".....

Min pskolog har gått lite utanför ramarna eftersom dennes uppgift är att lyssna och ställa frågor, och jag själv ska komma på svaren, men hon var så proffsig att hon tittade på klockan och sa: "Nu är tiden ute... nu är jag inte din psykolog längre, men detta ska du ta till dig om du inte ska falla längre ner utan klättra uppåt ett steg i taget" Om ni har 1200 kr över varje månad så kan jag varmt rekomendera denna fantastiska människa. Hon är dyr, men bra som få! Vad hon menar med utan ett "men" är att du inte kan säga "Jag gjorde så mot dig, jag vet, men det hade aldrig hänt om du inte...." Förstår ni. Stå för det du gjort, be om ursäkt, älta inte, utan lägg det bakom dig. Gå vidare även om det gör ont. Det läker till slut, även om det känns som en evighet.

Hur vet man då att den man älskar har sagt allt det värsta? Det kan jag inte svara på, för jag tror inte att man kan veta det. Däremot känns det bra när man själv har sagt sanningen och vet att man gjort sitt bästa. Det är inte alltid att den andre tror på det man sagt. Är det riktigt illa har den andre redan skapat sig en "sanning" som denne så innerligt tror på, oftast det värsta, så det inte finns något sätt att så ett frö som gör att "sanningen" förändras. Då säger min psykolog såhär: "Du får då leva med att den personen har den uppfattningen om dig och du inte kan göra något åt det. Han eller hon kommer förmodligen inte vara mottaglig för det du säger och det är inte säkert att denne någonsin kommer att vara det. Du får tänka att du gjort ditt bästa." Jag har i alla fall bett om ursäkt 100 gånger så jag vet att jag har gjort det jag ska....jag är dock inte förlåten. Kanske kommer jag aldrig att bli det.

Sedan när jag själv skulle förlåta.... Jag har förlåtit två personer i min närhet som jag först tyckte aldrig någonsin skulle få finnas i mitt liv på något sätt mer. Den ena kom och sa sanningen och det gjorde ont. Väldigt ont, men det är okej nu. Jag var tvungen att förlåta för att inte gå under själv. Man kan säga att jag förlät för min egen hälsa. Det händer saker och man får stå för det. Står man för det är hälften vunnet. Det är okej nu och vi har kontakt idag. Jag glömmer aldrig, men det formas till någonting som är positivt till slut även om det är svårt att se det så precis då. Den andre är nu också förlåten men vet inte om det. Denne har inte stått för någonting eller bett mig om ursäkt. Jag kommer heller aldrig förvänta mig att få en ursäkt, och det ska man inte heller, enligt min psykolog. Man ska aldrig förvänta sig vad den andre parten ska göra. Du ska inte ha villkor på dina handlingar. (Villkorlös, gränslös...återkommer hela tiden)

Till slut... Kan man då älska någon villkorlöst??.... Finns det en gränslös kärlek som säger att det inte spelar så stor roll vad du gör eller säger? Jag älskar dig ändå. "Tyvärr", i många fall , så älskar man personen ändå. Den villkorlösa, gränslösa kärleken är, enligt det jag läst, också den mest intensiva men också den mest sårbara. Någon sa till mig en gång att man bara kan älska någon till 70 procent, övriga procent är något men lär sig leva med. Jag tror att man kan se det så också, eftersom det alltid finns saker du inte kommer att tycka om hos den andre, men dessa fel och brister gör också personen till "den". Den du valt, förhoppningsvis av rätt skäl från början, och den du tänkt tillbringa ditt liv med. Jag tror att kärleken kan övervinna allt, men då måste det vara denna typ av kärlek. Den gränslösa. Man kan klara ett förhållande med andra typer av kärlek och det är hur man själv väljer att leva. Jag känner folk som levt ihop länge och tagit sig igenom det värsta, och kärleken växt till något ännu större än vad den varit... Sedan känner jag folk som nöjer sig med något jag själv kanske aldrig nöjt mig med, men det är inte min sak att bedöma. Med dessa ord är kapitlet slut. Rå om din kärlek på bästa sätt, och framförallt, håll liv i den! Gör något för den andre, och gör det villkorlöst! Förvänta dig ingenting tillbaka!

With Love

Paola

Jag somnade kl 4.00 och gick upp kl 6.00 Nej, det är inte normalt, inta alls, men jag kan inte sova och har inte sovit sedan jag gick på julledighet den 23 december. Det är ganska många dygn nu. Jag har hur mycket tid som helst, och läser böcker, tidningar, bloggar, FB, mail och massor av fakta på Internet som jag säkert inte kommer att kunna använda mig av i framtiden på ett meningsfullt sätt men jag hörde "att läsa är att resa" och jag håller med....

Jag har läst om KÄRLEK på sista tiden. Inte den där första förälskelsen eller när den där pirriga känslan går över till något annat utan riktig gränslös kärlek... att älska någon villkorlöst. Är det bara en klycha? Jag tror faktiskt inte det.

MIn egen teori är att kärlek finns i 4 steg. Detta har jag inte läst, utan bara tror att det är så. Första steget är egentligen inte kärlek utan bara ett intresse för någon annan som har satt ett spår i dig av någon anledning. De andra 3 stegen är i katekorin KÄRLEK.

1. Du tycker att någon är söt/snygg eller charmig. Kanske sexig eller helt enkelt oemotståndlig. Du bara måste få veta lite mer om den här personen och du håller alla sinnen öppna för information. Detta steget handlar om INTRESSE och inget annat. Du är intresserad av någon och om du inte får någon information om denne som är värdefull för dig, exempelvis att det finns ett intresse tillbaka, att denne är singel, så försvinner intresset med tiden. Det kan i vissa fall övergå i vänskap eller bekantskap, men troligast är att intresset svalnar och du fattar intresse för någon annan vid senare tillfälle i ditt liv.

2. FÖRÄLSKELSE är steg nummer 2. Du vet att du är förälskad när du egentligen inte vet mer än vad människan heter, jobbar med och möjligtvis vilka personen umgås med....men du kan inte sluta tänka på den personen. Du fantiserar om att han/hon tänker precis lika mycket på dig som du gör på honom eller henne, och du suger in minsta information du kommer över om hur du kan kontakta personen på ett så naturligt sätt som möjligt.

3. Steg nummer 3 kommer när du blir KÄR. Ett skitjobbigt stadie då du varken äter, dricker eller sover. Du kan inte göra annat än att undra vad den andre gör och är kärleken inte besvarad är det precis lika jobbigt för då är du olyckligt kär och det är liksom samma symtom. Steg 3 har visserligen ett andrastadie. Det är när du är kär, och kärleken är besvarad. Då umgås ni dag som natt varenda sekund, vilket gör att motion och andra hälsosamma vanor läggs åt sidan och alla kilon du rasat tar du tillbaka samt några till för middagarna blir många, och ofta ohälsosamma. Mycket mys i soffan och du ligger i horisonalt läge större delen av dygnet vilket gör att du inte kan knäppa byxorna utan att faktskt ligga kvar i detta läge innan du ställer dig upp.

4. Att ÄLSKA någon! Det mest intressanta steget, eftersom det är inte alla som kommer hit. När man slutar vara kär övergår det inte alltid i riktigt kärlek utan saker som gjorde dig kär bleknar. De fel och brister men ser hos den andre är saker man inte riktigt accepterar och då är det kört. Det finns även de som säger att det egentligen inte finns några fel och brister som är speciellt utmärkande utan han eller hon har bara inte "det". Då går du en annan väg och möjligtvis kan ni fortfarande vara vänner, vilket ofta inte alls fungerar i längden för en av er känner mer än vänskap och det blir pannkaka av alltihop ändå. Övergår det däremot i Kärlek är det bara att lyfta på hatten.

Det är en gåva att älska någon, men hur vet man att man älskar någon, och senare.... Hur vet man att man älskar någon villkorlöst? Det sistnämnda tror ni bara finns på film, men efter allt jag läst om kärlek så vet jag att den gränslösa kärleken faktiskt existerar. Den finns på riktigt och jag kan egentligen inte förklara den på ett objektivt sätt utan måste utgå ifrån mig själv och mina erfarenheter. Det blir nästa kapitel i min blogg! Den som vänta på något gott... får vänta lite till.... för jag ska äta lite frukost....

with LOVE

Paola