Slänger ut skor, lägger skor i skokartonger, städar, byter sängkläder, tvättar, rensar ut garderober, springer upp och ner till källaren, läser tidningar, dricker kaffe, tänder ljus, skurar balkongen, betalar räkningar för tidigt, vattnar blommor, sätter upp Viggos nya gardinlängder, stryker hål i en gardin, tappar en blomkruka i golvet, kollar en säsong av Breaking Bad...

....läser en bok på 440 sidor, kopplar ur ett Nintendo, försöker trycka in en uppblåst pilatesboll i garderoben,  lägger i en hårinpackning och nätshoppar kläder jag vill ha men inte behöver. Allt utan det jag egentligen ska göra: TRÄNA.

Nu lovar jag på heder och samvete att när mina barn kommer på måndag och ska stanna här i hela två veckor ska jag börja med "något aktivt varje dag-grejen" som jag körde i våras. Förhoppningsvis har jag lite inspiration till detta och förhoppningsvis kommer även lite sommar till detta avlånga land. I morgon kommer mamma och lillasyster och hälsar på. 

rastlös.com 

Här gör det gifta paret, som går under psedonymen Lars Kepler, något outstanding! Detta är ingen bok som baseras på serien om Joona Linna, utan handlar om Jasmine som råkar ut för ett hjärtstillestånd under kriget i Kosovo. Hon leder en grupp i kriget och blir skjuten. Hon upplever "andra sidan", som inte är något vidare trevligt ställe, och när hon kommer tillbaka till livet är det ingen som tror henne. Hon hamnar på psyket.

Hennes son är med om en bilolycka och läkarna måste stanna hans hjärta för att kunna operera honom. Jasmin tror inte att hennes son kommer att klara sig om han hamnar på "andra sidan" och därför måste hon stanna sitt eget hjärta samtidigt, för att hjälpa sin son. Ni måste läsa denna. Bästa av Kepler! Jag lovar. 440 sidor. Jag har varit vaken i två nätter. 

älskar detta fotot

Meja, Malta 2016



Ska jag verkligen ta bilen idag? Nä, jag tar faktiskt bussen. Bussen går direkt in till stan på 12 minuter. Jag låter bilen stå och är en förväntansfull mamma som ska ta ut sin dotter på lunch. En dotter som inte varit hemma på 3 veckor. Jag längtar så att hjärtat nästan går sönder.

På bussen. En flicka i min dotters ålder. Kanske ett år äldre, kanske två. Hon följer ingenting med blicken. Ser rakt ut i vår värld med en tom blick. Trötta ögon. Rosa hörlurar. Håret slarvigt uppsatt. En vit blus som slutar precis innan armbågen. Hon döljer inte alla ärren på sina armar. Jag tror inte hon vill visa dem heller. Hon bryr sig helt enkelt inte längre.

Jag har aldrig sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin. Ärren täcker båda armarna ner till handlederna. Många är blekta, några röda. Tusen frågor. Hur länge har du mått så fruktansvärt dåligt? Hur förtvivlade är dina föräldrar? Har du föräldrar? Har du någon som du kan prata med? Hur många små äckliga skitungar har tryckt ner dig under din skolgång?  Hur många gånger ville du hellre dö än gå till skolan? Hur många lärare visste? Hur många lyssnade? Hur många människor har blundat? Hur mycket ångest har runnit under åren ifrån dina armar?

Hon går av vid Brunnsparken och jag borde kanske sagt något till henne. Jag borde kanske bara gett henne mitt nummer. Kanske hade hon tittat på mig med den där tomma blicken och tänkt ”Jag har aldrig litat på någon i hela mitt liv, varför skulle jag lita på dig?.” Jag får aldrig veta, för jag sa ingenting. Jag gjorde ingenting. Jag säger det igen. Jag har aldrig i sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin.

Jag hoppar av bussen och kontrasterna blir så påtagliga. Meja, snart 15 år. Vacker, glad och brunbränd. Hon har varit på språkresa. Sagolika Malta serverade minnen hon aldrig glömmer. Där får hon ett ännu större nätverk än hon redan har. Hon är så glad och slänger armarna om mig. ”Mamma, jag måste berätta!”. Hon berättar. Orden bubblar och vi skrattar. Hennes ögon glittrar av liv. Ett rikt och härligt liv. Så mycket kärlek som är så självklar. Till slut kan jag inte hålla mig:

”Meja, jag såg en flicka på bussen. I din ålder. Jag såg hennes armar. Jag har aldrig sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin.”

"Mamma, jag vet. Det finns många som mår dåligt. En tjej på Malta hade ett ärr på låret. Hon hade ristat in "lost". Hemskt."

En flicka sitter på en restaurang med sin mamma och äter lunch. Hon funderar på om hon ska köpa nya skor igen eller spara pengarna. Hon tar beslutet att köpa skor. En annan flicka går av en buss. Hennes armar har ingen levande hud kvar och blicken är tom.  Hon funderar på varför hon ens finns.

Två flickor. Två helt olika liv. 

Kate Moss vill jag ha på väggen. 

Bryan Adams foton av kända personer på Fotografiska. 

Victoria Beckham förljer jag på Instagram. Idag är hon, som så många år av hennes liv, alldeles för tunn och ögonen ser väldigt trötta ut på många foton. Tyvärr äter inte kvinnan som hon borde men hon är (enligt mig) en av världens bäst klädda kvinnor. Hennes man är en av världens bäst klädda män. Är det något hon kan så är det kläder. Enligt pressen är hon på listan "Kvinnor som flyger med klass".  Hon är alltid välklädd när hon lämnar ett flygplan. Vi andra dödliga flyger i mjukisbyxor och Converse. Följ henne på Instagram så får ni se vad jag menar. 

Även en fantastiskt utställning om Greta Garbo (1905-1990). Svenska skådespelerskan som blev USA:s rikaste kvinna då hon tjänade ihop sin förmögenhet på egen hand. En skådespelare som var så hemlig att hon inte ens gick på sina egna premiärer. Åker du till vår kära huvudstad så glöm inte Fotografiska. 

Sunshine hotell, Ixia

En båttur från Rhodos stad till Lindos med några stopp på vägen. "Linda fixar" är det nya nu. Inte nog med att vi fick rabatt. Vi fick även på en av ungarna gratis, samt att vi fick komma en kvart innan alla andra på morgonen för att få de bästa solplatserna i fören. 

Lämnat Rhodos hamn

Dags att åka hem. I väntan på transfern. Viggos andra resa till Rhodos, min tredje. Jag gör förmodligen en fjärde resa hit nästa år. Garnaterad sol, garanterad gyros i bröd, garanterad kristallklart vatten. Fantastiskt helt enkelt. 

Citat från "Situationer" på Instagram. 

När jag ligger och läseri skuggan vid poolen och Viggo tar 5 euro av sina egna pengar och köper ett armband till sin mamma. Precis då har jag den bästa sonen man kan ha.