Direktlänk till inlägg 17 maj 2014

Jag är så feg ibland!

Av Paola Loderini - 17 maj 2014 21:01

Innan jag och mina barn skulle lämna Göteborgsvarvet och mysiga Linnéstan efter en heldag ville vi ha med oss lite lördagsgodis och gick då in på "Sega Gubben" som är världens bästa godisbutik. I alla fall Göteborgs bästa. Hursomhelst ville Viggo hellre köpa den där yoghurtglassen där du får ta smak på glassen själv i form av en mjukglassmaskin och därefter fylla din burk med diverse godisar, frukter, såser och Gud vet allt... Där stod han i alla fall och tyckte att han även behövde en kaka på toppen. Du kan nämligen toppa denna glass med Oreo-kakor, och de finns så högt upp att han inte nådde. Då tar jag ner en kaka till honom. Två små söta flickor står bredvid och de vill givetvis också ha en kaka i sin glass. De frågar sin pappa om de får en kaka, och jag har för mig att han säger nej, men jag håller redan på att ta ner två kakor till flickorna. Detta innebär ju att deras glassbägare blir ännu dyrare, eftersom det handlar om vikten när man köper detta. Tror det kostar 18 kr/hg.

- Jag är hemskt ledsen men jag råkade ge dina döttrar en kaka var.

(Jag vänder mig mot pappan och ler lite ursäktande)

- Det är helt okej, säger han.

(Han vänder sig mot mig)

- Glassen blir ju ändå lite godare med en kaka på toppen, säger jag.

(Jag ser rakt in i världens grönaste ögon, och jag tror att jag ska ramla baklänges).

- Ja, jag tror att den där kakan gör hela grejen. Kan ju inte bli bättre liksom, skrattar han tillbaka.

(Han har världens leende)

Han ställer sig i den ena kön. Jag i den andra. Jag ser att han inte bär en ring på fingret och sedan måste jag vända mig mot Viggo och prata om något typ "vad-som-helst" för han stirrar på mig och jag som vanligtvis är himla säker i såna här situationer kunde inte hålla kvar blicken alls. Sedan gick vi ut ur butiken samtidigt. Han stannar och bara ler, precis som han ville säga något. Jag är så feg så jag tittar givetvis inte på honom eller ens ler tillbaka, utan börjar prata med Elton istället (Stinas och Jockes son). Han kommer in med kompsiar och ska handla. Jag har inget vettigt att säga till dessa pojkar alls, men talar i alla fall om att vi ska hem och vi ses kanske i morgon. Jag ser då att denna pappa med de gröna ögonen sätter sig vid ett bord på utsidan och äter sin glass med flickorna och tittar åt mitt håll. Det hade varit så jäkla coolt om jag satt mig där med Viggo och ätit den där svindyra förbannade yoghurtglassen som just idag var toppad med en kaka. Jag hade varit så himla häftig. Så cool tjej som vågar sånt. Men nä, det gjorde inte fröken Paola, utan hon gick till sin bil istället. Möjligt att han tittade när jag gick... men det får jag inte veta, för jag var till och med så feg att jag inte ens vände mig om! Jag är en tönt! Vad hade jag att förlora liksom???!!!

Allmänt

Dela