Som de flesta av er vet om fick jag blombud med en ask choklad till dörren i går. Jag har väl inte direkt varit bortskämd med den typen av uppvaktning det sista, så när jag precis kommit hem och står och lagar mat, så ringer det liksom på dörren. Fattade ju ingenting. Sedan skulle jag då lista ut vem ”C” var. Det var ju så spännande. Sedan var det ju extra roligt att alla andra skulle spekulera i vem det kunde vara. Fick en del samtal och sms med hundra frågor. Roligt när folk tror att jag ljuger också. Facebook är ju lite patetiskt kul när det sätter igång värsta spekulationerna! Livet på "Fakebook" som jag brukar säga....

-          Vem har skickat blommor och choklaaaaad!? (verkligen skriker)

-          Jag har mina aningar, tror jag.

-          Men herregud. Du har inte sagt att du börjat dejta.

-          Vad jag vet så har jag inte det heller.

-          Du ljuger.

-          Nej, jag ljuger inte.

-          Jo det gör du. Vem fan e ”C”. Ditt ex?

-          Jag dejtar inte ”C”. Mitt ex stavar sitt namn med K.

-          Nähä. Du dejtar inte... Varför får du då blommor och choklad?

-          Tja, det kan väl vara så att någon tycker att jag är en fantastisk kvinna?

-          Du dejtar visst. Du ljuger så jävla mycket Paola!

-          Jag har inte tid att dejta. Jag pluggar just nu.

-          Du läser ju inte ett skit. Det har du själv sagt.

-          Nä, det är sant. Jag ska läsa! Och jag dejtar inte.

-          Har ni träffats bara ni två så har ni faktiskt dejtat.

-          Men jag har inte träffat honom.

-          Aldrig? För hur kan han då skicka blommor?

-          En gång har vi träffats och pratat i typ 20 minuter.

-          Eller hur!? Och sen får du blommor?

-          Ja, så gick det faktiskt till. Jag lovar på heder och samvete.

-          Jag tror ändå att du ljuger.

-          Jag gör ju min ”process”. Jag träffar ingen nu.

-          Men dejta kan du väl göra ändå eller?

-          Ja, om jag vill.

-          Du vill och du dejtar! Jag visste det!

-          Nu lägger jag på.

Nästa gång jag får blombud lägger jag nog inte ut det på Facebook. ... om jag inte måste få reda på vem det är. Då är ju Facebook rätt bra. Många detektiver där. Nyfikna som gärna luskar fram både sanningar och osanningar. Galet och sjukt.

Som ni säkert märkt, ni som umgås med mig, har jag blivit lite mer ”luddig” de sista 3 månaderna. Jag läser så mycket om kropp, själ och andlighet och dessutom läser en process att ta sig igenom 19 steg för att komma över vissa delar samt bli en mer harmonisk och stabil människa. Samtidigt som jag läser allt detta så slukar jag ännu en bok om ”Livets sju andliga lagar” som är så inspirerande att man liksom automatisk blir ganska lugn och sansad. Jag är lite inne i en ”Lär känna dig själv och sluka alla ord du kan-period”. Konstigt nog faller en bit på plats varje dag, på exakt den plats som jag ska ha den.

Ni kanske tror att jag är lite smått galen. Ja, kanske… men jag tror tvärtom. Jag har faktiskt bloggat om detta en del för ett år sedan eller två... men tror inte riktigt jag förklarat vad det egentligen handlar om. Läs först detta.

Du är det dina djupa inre önskningar är.

Som din önskan är, så är din vilja.

Som din vilja är, så är dina handlingar.

Som dina handlingar är, så är ditt öde.

Och eftersom mina ord, som jag själv valt att leva efter, och som kommer att bli en tatuering på mina revben en dag är ” Lascia che il destino decida, tutto ha un senso”...Låt ödet bestämma, allt har en mening”. Om jag samtidigt tror på den vediska filosofin, så betyder det att jag kan påverka mitt öde till den grad att när ödet då bestämmer, så är det min vilja som sker. Det är ju helt fantastiskt att jag lyckats koppla ihop detta. Som en pusselbit i mitt inre.

Vad är då den vediska filosofin? Jo, det är helt enkelt så att du ska vara lyhörd för naturens egna lagar som styr hela skapelsen. Du ska lära dig att förstå ditt innersta och därefter kunna leva i nuet, och dessutom njuta fullt ut av just ”nuet”. I den boken jag läser får jag de redskap jag behöver.

Min vän Carolina ”Carro” Ericsson förstår precis vad jag menar. Jag satt och fikade i timmar med henne i går och hon inspirerar mig så mycket. Jag har oftast en orkan med tankar när jag träffar henne, och en lugn liten bris när jag går därifrån. Sorterade tankar är helt klart de bästa! Tack!

 Till exempel har jag en önskan om att bli totalt lycklig. För att kunna bli totalt lycklig måste jag göra aktiva val som jag verkligen vill göra. Dessa aktiva val jag nu gör påverkar mina handlingar rejält. Jag undviker att göra vissa saker för att jag vet att det inte gör mig lyckligare utan snarare tvärtom. Dessa handlingar kommer då att automatsikt styra mig mot mitt öde, som då kommer att vara min lycka! Detta är så enkelt! Det krävs ingen ansträngning alls mer än att göra mer medvetna val. Jag är ju en känslomänniska och otroligt impulsstyrd. Detta är inte alltid så lyckat i vissa situationer. Om jag bara använder redskapet att lugna ner mig och tänka ett par tankar innan jag gör en handling, så kommer jag att göra fler rätta val än tidigare.  

På tolvslaget på nyårsafton tog jag egentligen inte beslutet om vilka val jag skulle göra, utan det hade jag gjort långt tidigare. Jag tillät mig däremot att vara lite spritt språngande galen och totalt impulsstyrd ända fram till tolvslaget på grund av att den biten av mig är jag tvungen att lämna. Inte för alltid. Jag är en person som oftast säger och gör saker lite utan att tänka, och det är ju den jag är. Däremot, för att nå min totala lycka i vissa specifika fall måste jag kontrollera just den biten av mig själv. Sedan hur lång tid det tar eller hur många val jag behöver göra, det har jag ingen aning om. Jag är i alla fall fast besluten att detta kommer att bli så bra det bara kan :)

Såhär ser jag ut när jag fattat hela boken.

Lugnet bara ligger som ett täcke över mig... :)  

Kan ju tala om att jag har börjat löpträna.

Nu fattar jag vad folk menar med att det rensar huvudet!

Shit va bra det är!

:)

   Nu får ni sluta puta med läpparna! Såhär ser ni ut och det ser helt enkelt inte bra ut. Nu visar jag, i egen hög person, att om man putar med läpparna ser man ut som en stelopererad anka. Kolla! Jag har inte lagt in grejer i läpparna, men jag kan, som många andra därute, puta ändå. Inte det minsta attraktivt. Lägg av!

   Viggo

   Ja, men då har vi Jessica, Otto och Snygg-Jocke.

Som dessutom har coola pusselbitar på armen!

   Men hittar henne givetvis här!

   Halva Linda och jag