Fredagen kom. Jobbet sorterat på skrivbordet i snygga högar.... eller nä.. jag ljuger. Mitt skrivbord på jobbet är mer likt en mindre katastrof i något land där det blåser mycket, men det är nämligen sähär.... att när jag tycker att livet flyter på rätt bra och är rätt nöjd med tillvaron, så har jag kaos på utsidan eftersom insidan är iordning. Mitt hem är i en enda röra och samma gäller skrivbordet på jobbet. När jag är stressad och känner en massa oro, då är det väldigt mycket ordning på utsidan och kaoset liksom ligger på insidan istället. Men så har jag bestämt att jag inte ska ha det år 2014 och detta innebar också att jag fick göra mig av med något vi kallar energitjuvar. En del ytliga bekanskaper samt även en eller två mer nära männsikor blev helt enkelt strukna ifrån mitt liv. Det var helt enkelt en nyårsrensning jag fick göra, och hoppsan, vad livet blev så mycket mer harmoniskt. Säger inte att det var lätta beslut, men jag gjorde dom, och det är jag faktiskt rätt glad för nu.

Hursomhelst skulle Prins Johan Ottoson bjuda oss damer, alltså mig och Liza, på en mycket trevlig middag. Den blev ju sjukt rolig, precis som vi väntas oss, och en del hemligheter utbyttes givetvis. Sedan var ju Tomas, Sara och en massa andra människor där och det blev ju inte sämre direkt. Ingen av oss planerade att gå vidare för att svänga våra lurviga, och det var heller ingen som gjorde. Det var en fantastiskt trevlig kväll och det var ett bra tag sedan denna trio satt vid samma bord. Lugnt och sansat.

Tack snälla för att ni finns i mitt liv!

Den där söta som jag drack kaffe med i torsdags....han var ute med några vänner, på ett lungt och städat sätt, och tänkte då att han skulle komma till mitt ställe i stan medans jag tänkte att jag skulle komma till honom någonstans i Linnéstan. Så vi åkte åt fel håll båda två. "Ni verkar ha bra kommunikation" tyckte Otto och jag kan väl hålla med om att den var väl inte den bästa just då, ha ha... men det var ju charmigt att det blev lite tokigt tycker jag. Det är precis såna här saker som man kommer ihåg. Till slut så tror jag nog om jag tänker efter... att där och just då blev det dejt nummer två. Inget vi bestämt, men så blev det. :)

Prinsessan von Stjärna gick på enkel kaffe-dejt. Hon kom dit med... ja... inga förväntningar alls faktiskt. Denna man, eller festprisse som hon tyckte då, hade hon i alla fall sett på en fest på juldagen.  (inte så snäll snabbedöming på någon man inte känner alls) Festen var på ett hotell, i en svit, miljoner människor på samma ställe. Prinsessan kommer dit tre timmar försent, stressat från julfirande i både Grebbestad och Kungälv. Hon bokstavligen hoppar i en svart klänning (som sitter som gjuten om hon får säga det själv) och blir ditkörd tillsammans med en vän. Där inne står alltså denna man som ser vansinnigt mysig ut, såna där skrattgropar. Söt som sockervadd. Lägger han märke till prinsessan? En minut eller två, på sin höjd, och sedan är hon plötsligt inte intressant längre (!). Detta innebär i praktiken att prinsessan undrar vad fan det är frågan om och tyckte att detta får det liksom bli ändring på. Inte så lätt att ändra på när människan sedan försvinner spårlöst (läs Thailand) nästa morgon och sen var det inte mer med det.

Prinsesssan tyckte dock att man inte kan ignorera någon på det viset, i alla fall inte en prinsessa, så det var ju bara till att hitta honom på det vedervärdiga sättet: Facebook. Finns ju inget romantiskt med det alls, men det är ju ändå mest effektivt. Hoppsan, där fanns han ju. Hoppsan igen, nu kom mannen hem från solsemestern och hoppsan, nu skulle det minsann redas ut. Så gick det till. Mer än så var det inte, och det som är lite fantastisk med just detta är att eftersom det inte var mer än så hade prinsessan inga förväntningar alls. Går du på dejt, utan förväntningar, så kan hon garantera dig att det blir bättre än vad du trodde....eftersom du faktiskt inte trodde någonting. Hon visste ju ingenting om honom. När det gäller just detta mötet, som varade över två och en halv timma(!) så blev hon väldigt förvånad, och var ju då tvungen att ringa en vän.  

- Jag har varit på dejt.

- Men du dejtar ju inte har du sagt, eller ska inte. Vad händer?

- Nä, men nu gjorde jag det, bara en fika, utan förväntningar.

- Och....hur var det då? 

- Världens trevligaste, goaste, sociala, och fantastisk klädsmak!

- Nämen va trevligt.

- Jag fattar ingenting. Helt snurrig.

- Vadå?

- Jag fattar verkligen inte, detta var liksom inte vad jag trodde.

- Vad trodde du då?

- Ingening alls faktiskt. Söt kille, kaffe, vi hörs liksom.

 Blev bara så förvånad. Fantastisk att prata med!

- Vissa är sociala och trevliga människor ... Och nu då?

- Och vadå nu då?

- Vad händer nu då?

- Men det vet väl inte jag, måste man veta det?

- Nä, det måste du inte.

- Tackar.

Om vi släpper alter-ego-namnet prinsessan en stund och liksom blir en smula seriösa så är summan av detta är att jag blev så överraskad! Nä, inte ens det. Jag blev imponerad faktiskt.  Att jag behövt lugn och ro för att hitta tillbaka till lite balans efter outredda saker, såsom skilsmässa, sprucket kärleksförhållande, två barn i kläm och annat har jag varit noga med. Att ha kontakt kors och tvärs och få fina ord skickade till min telefon, det är en sak som jag inte tar så allvarligt på när det gäller mitt "lugn och ro". Att verkligen träffa någon har jag sagt nej till, för att jag tror att jag behöver säga nej. Så jag gick liksom in med "jag kommer minsann inte rubba på mina ramar och regler" och så går man och sätter sig och tar den där magiska kaffekoppen. Sen när man går därifrån så tänker man liksom "Öhhh, vilka regler och ramar hade jag nu igen?" Det är häftigt tycker jag.

Peace, love and understanding.

Ibland bara händer det saker och ting!

Dharma betyder syfte i livet. Enligt denna lagen (Livets sju andliga lagar) så finns det någonting som gör dig alldeles unik. Det finns någonting som just du gör bättre än någon annan i hela världen. Därför är det totalt onödigt att lära sina barn att om de bara är fantastiskt duktiga i skolan så löser sig allt, eller om du bara tränar stenhårt kommer du att gå långt. Vi ska, enligt denna lagen, se till att barnen växer upp med att tanken om att varje individ har ett syfte. Att det finns en mening varför just du lever här och nu. Det låter lite luddigt. Men jag tror, av denna luddiga text, att vi ska lära barnen att fortsätta ha drömmar och mål, men också att de ska leva här och nu. Att barn också måste få vara barn och inte små individer som enbart finns till för att bli relativt bra vuxna i detta hysteriska samhälle.

      För är man tillräckligt snabb kan man fånga sånt här:)

   Jag ska hitta dig! Någongång, någonstans.