Alla inlägg under januari 2014

Av Paola Loderini - 15 januari 2014 09:38




Jag älskar min säng i den grad att jag inte kan gå upp på morgonen, vilket betyder att jag inte tvättat mitt hår på tre dagar för att jag hinner precis ta en pyttig snabbdusch på 3 minuter! Varje morgon likadant! Vad är det för fel på mig!? Kan jag inte bara gå upp!!!?? Milda makaroner!




Av Paola Loderini - 14 januari 2014 22:42



Prinsessan von Stjärna har idag jobbat precis som alla andra vanliga dödliga människor och det har varit en väldigt lång dag. Hon har dessutom hunnit förlova sig med sig själv. Ringen sitter nu på vänster finger och av någon romantisk tanke som spökat har hon insett att hon saknat en ring på fingret ända sedan hon tog av sig sin ring för tre år sedan. Prinsessan, som är en mycket klok och vacker prinsessa och dessutom förlovad, har däremot hängt sig vid telefonen av olika anledningar. Just nu har hennes telefon en mycket positiv inverkan på hennes självförtroende. Till och med självkänslan. Den lite mindre positiva delen är att prinsessan lätt tappar fokus.


Prinsessans vän, prins Johan Ottoson tyckte att prinsessan inte behövde ha bättre självförtroende just nu, så att hon inte tappar sitt lilla fotfäste i de höga klackarna.... och påminde henne om att hon sagt, vid tidigare tillfälle innan jul, att hon klarade sig alldeles utmärkt själv och tyckte minsann att hon behövde väldigt mycket lugn och ro och inte något annat. Prinsessan kunde vid detta tillfälle tycka att folk skulle låta henne vara ifred. Hon var mycket beslutsam över valet att absolut inte involvera sig i någonting alls som inte hade med henne själv att göra, eller hennes två kungliga barn. Däremot så saknade hon sitt leende och den där extra energin. Hon hade haft ett "knepigt" år och var nu på jakt efter små dagliga under som skulle förgylla delar av hennes liv. Detta betyder inte att prinsessan ska dejta kors och tvärs, utan bara läsa små meningar som av någon händelse hamnar i telefonen. Hon är fortfarande fast besluten om att fortsätta sin inre resa, luddig som hon är. Hon kan dock ha lovat bort sig till en fika på torsdag...


Prins Johan sa vid ett tillfälle vid prinsessans köksbord, över en kopp kungligt kaffe, att prinsessan själv skulle inse att den där telefonen går varm, typ eldas upp automatiskt, från alla möjliga håll och att detta snarare gick emot hennes eget beslut. (Prins Johan sa givetvis detta med glimten i ögat). Han har en tendens att vara beskyddande och lojal, vilket kan vara sällsynt bland prinsar i allmänhet. Prinsessan menade då att hon minsann inte tänkte be om ursäkt för att hon var alldeles fantastisk, och med detta bröt både prins Johan och prinsessan ut i ett gapskratt som dessutom slutade i en stel konstig ställning där båda inte kunde få fram ett ord. Prinsessan är mycket förtjust i sin vän på grund av detta. Hon ser fram emot att träffa prins Johan på fredag klockan 19 tillsammans med prinsessan Liza, som också är mycket vacker och klok. Prins Johan har nämligen utvecklat en alldeles unik färdighet som innebär att han får umgås med  många olika prinsessor. En färdighet som de flesta bemöter med respekt, och andra med avund. Vi alla prinsessor är glada över att ha denna prins i våra liv, och han är väl den som alla prinsessor att tänka positivt i mörkare tider.


Hälsningar från presstalesman vid slottet Beryllgatan.


      När jag bar ring

2007












Av Paola Loderini - 13 januari 2014 21:51



När Prinsessan von Stjärna vaknade på morgonen tänkte hon att detta måste ju ändå varit en dröm. När hon såg ett "Godmorgon" på telefonen lagom till kaffet skrev hon tillbaka:

 

 "Godmorgon och jag har något svårt att få ut dig ur mitt huvud".

Lord Andersson menade då att han gärna stannade inne i huvudet för han trivdes väldigt bra där. Det var ju så vansinnigt gulligt att Prinsessan von Stjärna inte kunde hålla detta för sig själv utan meddelade delar av hennes rike om att denna Lord Andersson hade en tendens att skriva saker som liksom fick prinsessan att le, och i vissa fall även gapskratta. Lord Andersson, som var en mycket trygg man, tyckte att prinsessan kunde få meddela hela riket om precis vad hon önskade, och brydde heller inte sig särskilt mycket om att prinsessans alla vänner hade läst om det romantiska mötet på stationen.




Nämen så kan det gå när man befinner sig i sagans värld.


Kram och godnatt:)

Av Paola Loderini - 13 januari 2014 21:03


Ja, det är faktiskt sant. Det händer mig saker hela tiden! På både gott och ont.... men på sista tiden har allt bara varit gott måste jag väl säga. Det handlar om inställningen till livet. Jag bara ändrade min inställning och helt plötsligt bara ramlar jag över en massa positiva och kanske något konstiga händelser hela tiden.


När jag kom till jobbet i morse hade jag hur mycket energi som helst. Var bara så himla glad över att livet kan vara så fantastisk, fast jag egentligen avskyr minusgrader och tycker att Göteborg är allra vackrast när det är i alla fall lite varmare än idag. Hursomhelst var mitt stora samtalsämne en viss Andersson som förgyllt min söndag, alltså igår, och till svar fick jag "Sånt där händer bara dig". Det gör det faktiskt. En granne sa en gång att hon följer mig på bloggen för man vet liksom inte alls vad som kommer att hända nästa gång. Så känns det faktiskt ibland. Det händer liksom alltid något. Mitt liv är rätt spännande just nu. Så spännande att min mamma som spenderat ett par dagar här hos mig tycker att jag är något av det mest osociala som gått i ett par skor.


Idag är det måndag. Den bästa måndagen detta året! Vaknade med ett leende. Ett rätt fånigt leende, som helt enkelt betydde att det mest fantastiska finns framför mig, och inte bakom mig. Att bara inse det är väl värt att skriva här. Jobbade över med Ola. Ola är den bästa Ola i världen. Sedan åkte jag hem. Råkade somna, så nu har jag en sån där energi igen som säkerligen kommer att hålla mig vaken halva natten. Det gör inte så mycket. Finns säkert saker jag kan pyssla med.


Ja, så efter en miljon skrivna sms, 200 g choklad i magen, en liten snooze på eftermiddagen, 7 kuddar i soffan, 5 par skor på hallgolvet fast barnen inte ens är här, en bokad middag med vänner, en bokad lunch med annan vän, ett box-pass inbokat samt inbokad tid med optikern för linskontroll, en fika på torsdag som förhoppningsvis blir av, en sönderlyssnad låt: Radioactive och en annan sönderlyssnad låt: Mirrors, så avslutar jag denna kväll med ett leende. Jag trivs med mig själv just nu. Såhär ska det vara. Precis så här ska det kännas inuti kroppen och därför så kan ingen ta "the light behind my eyes".


Tja, och på återseende!


 

Denna blev populär på Facebook. Får lägga den här också då.







 

Detta fotot har Robert tagit. Jag gillar den bilden. Han är en duktig fotograf.



 

Jag och Viggo

   

Inspiration till bröllop

Jag tänker gifta mig igen, någongång. Det svär jag på!











Av Paola Loderini - 12 januari 2014 17:55

Det var en gång en prins och en prinsessa. … Nä… det var faktiskt så att det var en Lord och en prinsessa. Lord, för att han ägde en liten bit av ett slott i Skottland. (Det är sant!)

 

Hursomhelst hade Prinsessan von Stjärna och Lord Andersson mött varandra på en liten resa som tog ungefär tre timmar. Denna resa gick alldeles för snabbt, och Prinsessan von Stjärna hade vid detta tillfälle lite svårt att uppfatta att Lord Andersson önskade att hon stannat upp lite och inte haft så bråttom därifrån. Därför ville han verkligen veta vem denna kvinna verkligen var, och trots sin unga ålder och trots att han bodde i Landet Långtborta, så sökta han upp henne. Prinsessan blev naturligtvis mycket smickrad över detta och tyckte att nu hade ett nytt och spännande kapitel i hennes liv börjat, lagom inför det nya året då hon faktiskt bestämt sig att bara titta framåt och absolut inte bakåt.


Lord Andersson menade att han fortfarande var på en resa genom landet och dessutom att denna resa har ett litet stopp på exakt 40 minuter, och han skulle hitta henne! Det skulle nämligen prinsessan vara väldigt säker på, tyckte han. Innan han åter skulle befinna sig i Landet Långtborta skulle han minsann kyssa henne. Det hade Lord Andersson nämligen bestämt sig för, och så fick det därför bli. Man kan inte säga emot en Lord som ser ut som just denna. Då är man fullkomligt dum i huvudet… om man nu skulle göra det. När prinsessan menade att hon faktiskt var 35 år och detta innebar en liten, men ändå nämnvärd ålderskillnad, så menade Lord Andersson att prinsessan lika gärna kunde vara 65, han hade inte brytt sig en sekund. Hur en Lord vid ålder 28 kunde veta vad en relativt mogen kvinna exakt ville höra, gjorde ju inte saken sämre. Eftersom prinsessan von Stjärna redan bestämt att det hon stävade efter i livet var upplevelser som var inspirerade av olika romantiska filmer, så var detta början på en av många filmer hon skulle få uppleva under detta år. Hon hade lovat sig själv och övre makter att finna den totala lyckan i livet, och vem kunde förlora någonting på det här?


Exakt klockan 13.20 stod prinsessan lutad mot en stenvägg inne på centralstationen. Hon stod och skrattade lite för sig själv då hennes väninna, prinsessan Anna, skickade ett meddelande. ”Det är så romantiskt och dessutom helknäppt! Var dig själv.”… Helt plötsligt stod Lord Andersson framför henne. Inte så mycket lik en prins... eller en Lord.... mer som en kung!


(ett hopp 40 minuter framåt….)


När hon senare fick inte mindre än 7 meddelanden om när prinsessan och Lord Andersson skulle träffas igen och hur detta skulle sluta, fick jag förklara mycket tydligt att detta är en saga! Min saga! Han fortsatte sin resa genom landet och vi sa inte någonting om att detta är mer än så. Det är inget förhållande, det är inte en massa löften som man måste vara så noga med att inte bryta. Detta är romantik som taget ur en film. Hur en människa kan få något att bli romantiskt och sexigt på samma gång är en gåta i sig, men Lord Andersson var tvungen att resa vidare… Detta händer vanligtvis inte i verkligheten, men det hände mig. Så alla ni som tycker att jag är så naiv som väntar på ”det magiska” och inte nöjer mig med att ”köpa läget”. Ha! Ni ser ju vad som händer när man bara nöjer sig med allt som är fantastiskt! Jag gjorde detta, för jag helt enkelt kunde! Jag hade ingenting att förlora och nä men ser där ja.... jag hade rätt! Jag förlorade ingenting, och vann ett minne! Ett av mina finare minnen i mitt liv.


….och om Lord Andersson läser detta…. (vilket han gör eftersom jag skickar länken) så är jag väldigt glad för att du förgyllde denna söndag och även resan i fredags.  Kanske så behöver du stanna vid stationen en annan gång i framtiden. All lycka till dig, jäkla snygga människa! ;)


Med detta blogginlägget kommer jag säkerligen att förlora en del av mina vardagliga uppvaktande meddelanden, och det får i så fall bli så. Detta är ett minne som jag ville berätta för hela världen, och jag hoppas det även inspirerar folk att inte vänta med att faktiskt göra det som ni verkligen vill göra. Det är detta livet handlar om! I alla fall vad mitt liv ska handla om i framtiden. Låt ödet bestämma. Allt har en mening. Påverka ditt öde med önskningar som får dig att ta medvetna beslut, som för dig i rätt riktning i livet!

Av Paola Loderini - 11 januari 2014 21:47

   

Av Paola Loderini - 11 januari 2014 21:41



Min älskade mamma! Stöttar i vått och torrt! Tycker att hon är värd en plats här på bloggen :) Det är så mysigt när hon är här för då blir jag en tonåring igen. Ligger på soffan och får allt serverat! Jag älskar dig mamma!


   57 år och fortfarande så vacker!


Av Paola Loderini - 10 januari 2014 23:47

 

Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6 7 8
9
10 11 12
13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards