.....och behöver en rullator.....

ska jag ha en sån här.....

- Mamma, kan jag och min kompis få gå på bio på fredag?

- Absolut. Vilken ska vi se?

- Nej, vi vill gå själva...

- Okej.... då kör jag er och hämtar er.

- Vi ska se Hunger Games.

- Glöm det.

- Men det är 11-årsgräns.

- Tur att du inte är 11 än då.

- Men ALLA får se den.

- Det tror jag inte, eftersom det inte är en barnfilm. Så sa jag också i din ålder....nej, du får inte.

- Vadå!?! Det är ju en gräns på 11 år! Jag är snaaaart 11 år.

- Jag hade sagt ja om det inte var för att det är en film för vuxna. Barn dör ju!!

- Men vad kan hända???

- Hända??

- Jag kommer ju inte få mardrömmar! Det går ju på dagen. Det är ljuuuuust ute ju!!

- Men herregud. Jag säger nej. Då är det nej. Om din kompis mamma säger ja har hon inte koll på den filmen. Det är ingen barnfilm. Kan ni inte se den där Lorax eller vad den heter?

- Åh, jag vill väl inte se den! Vi vill inte se en barnfilm!

- Ni är liksom barn.

- Då ser vi Titanic.

- Det går bra.

- Men folk drunknar ju i den, mamma. Folk dööööör ju liksom. Hallå?

- Ja, men det är en film utan blod och skit. Det är dessutom något som hänt. Du lär dig nåt vettigt.

- Jaha... då går det bra....ÅÅÅÅÅÅhhhhhhh!!!!

- Ja, för du och jag har redan sett den. Du tyckte den var bra!

- Jaja....

- Det är ingen idé att du fjäskar för din pappa, jag har redan mejlat honom om att du inte ska se den, och att det är bra om vi är enhetliga i den frågan.

(PANG, så smäller hon igen sin dörr)

- Paola, jag körde marklyft. Det knäckte till och jag kan inte röra mig!

- Åh nej vad tråkigt.

- Kan du massera.

- Okej.

efter en stund säger jag

- Nu måste jag jobba. Du får liksom ligga här. Här får du lite popcorn.

- Okej. Är det så viktigt att du måste jobba på en söndag?

- Jaaaa, superviktigt.

- Jag ligger här och har ont själv då.

- Jag måste verkligen.

- okej...

Jag slår på datorn och ser att en mycket irriterande duktig människa har gått om mig på ett FB-spel. Ett "beroendespel" som jag aldrig skulle börja spela. Fan. Jag ska bara spela 5 liv. Det går ju fort. Jag tror att jag har datorn på ljudlös, men ack så fel jag hade... den sätter igång med värsta musiken (spelet som han känner igen så väl och är så trött på). Jag hinner inte sänka förrän han säger:

- Jaha, är det så det låter när du jobbar?? Hur känns det att bli tagen på bar gärning??

- öh, inte så bra. Jag ska bara, jag lovar, BARA 5 liv.

Jag behöver gå på möte och sitta i en gemenskapsring:

- Hej,jag heter Paola och jag spelar ett helt meningslöst FB-spel.

Alla i kör:¨

- Hej Paola!

Idag har Allan och Glenn namnsdag...

Det måste väl ändå vara så att alla i Göteborg heter Glenn, som Magnus Uggla sa.

After work för alla jobb, alla arbetslösa, alla mammor och pappor, alla studenter....

Första riktiga välkomnandet till Fröken Vår med sol och värme kommer på

FREDAG (27:e) på LINNÈTERASSEN vid 18-tiden

Om ALLA kommer så finns det alltid någon där som du känner!

Vilken folkfest det blir;)

4 portioner

4 bakpotatisar

5 dl vispgrädde

5-10 körsbärstomater

2 vitlöksklyftor

1 kvist rosmarin

salt och peppar

3 dl riven ost

Skrubba och skär varje potatis i 8 klyftor. Lägg potatisen med skalet nedåt i en stor ungssäker form. Strö över finhackad rosmarin och hackade vitlöksklyftor. Placera halverade tomater mellan potatisklytorna. Fyll på med grädde eller mjölktills klytorna nästan är täckta. Sätt in formen i ugnen, 225 grader. Ta ut formen efter 30 minuter och strö över ost. Gratinera i 5-10 minuter i ugnen till osten smält.

Servera med exempelvis fläskfilé och sallad.

Jag gjorde en barn/snabbversion här:

Potatisklyftor av bakpotatis

Vispa grädden med pressad vitlök

salta och peppra

 Jag är ju mer av en hundmäniska även om enbart Knuta är det djur som finns under mitt tak just nu (En hamster). Katter är ju himla mysiga och lite mer lätthanterliga och självständiga, men jag tror att de är lite spooky också. Jag tror de kan känna saker, energier, och annat som vi människor inte kan känna. Dessutom pratar jag med en "Gustav-liknande" katt varje morgon innan jag går till jobbet. Den bor i uppgången bredvid och har antagligen ingen kattlåda eftersom den blir utsläppt väldigt tidigt... och då ligger den på exakt samma ställe i rabatten och myser. (Tror det går en värmeledning precis där, för det växer inget där heller). När jag kommer så ställer den sig vid dörren och vill att jag ska släppa in den igen. Då brukar vi ta ett litet snack han och jag... eller hon och jag... vet inte riktigt där. Lite socialt sådär på morgonen. Jättefet är den. Väldigt söt. Och orange.