Att vara trygg i sin ensamhet är tydligen inte enkelt. Att uppskatta tiden att få vara själv en stund är något helt annat. Att vara själv på riktigt är annorlunda, men oerhört viktigt. Jag är trygg i min ensamhet, och därför kan jag nu återigen passera ett steg i min process. Då vill jag vara väldigt tydlig med att ensamheten inte är detsamma som att sakna någon. Närhet och värme behöver vi för att överleva. Men för att överleva behöver vi också kunna vara ensamma utan att det skrämmer. Den här boken är så jävla bra! Tack Ola som lånade ut den till mig efter att jag tappade all energi på jobbet.

Den där axeln att luta sitt huvud mot i soffan när jobbet hade stulit en del av min energi. Den biten kommer alltid att vara saknad. Inte samma sak som ensamhet, men kan givetvis ibland kännas så. Även om du hoppas på ett mindre mirakel, ett telefonsamtal eller ett sms, så kan du hoppas av hela ditt hjärta, och du kan hoppas hur lång tid som helst. Jag tror nämligen inte att det betyder att du är otrygg i ensamheten. Jag tror på att du måste ta reda på varför du hoppas. Är det för att du inte känner dig bekväm i din ensamhet? Det är ingen värdig grund att bygga ett förhållande på. Du ska, enligt boken, ALDRIG ha en relation åt det romantiska hållet förrän du är helt bekväm i din ensamhet. Därefter är det ännu hårdare bud: Du ska inte involvera dig känslomässigt i en ny relation förrän smärtan är över. Om du inte klarar av att vara ifrån sexuella relationer, så får du helt enkelt vara så ärlig mot dig själv att det får stanna där. Då får du fråga dig själv om du klarar av att ha en sexuell relation utan att bli känslomässigt involverad? Det finns ju risker med allt man gör, men den här processen försöker få dig att bli medveten om dig själv och dina beteenden, inte att du ska avstå från det intima. Det är ingen sekt. Det är en bok som Dr Bruce Fisher har skrivit. Han leder ett center för familjeterapi.

Var inte ensam! Träffa folk! …. Ja många råd får väl alla från alla håll. Det är ju med hjärtat de säger att du ska vara sysselsatt. Men akta dig! Att vara sysselsatt och hela tiden vara omkring vänner får dig inte att bearbeta din ensamhet. Om du är livrädd för att känna dig ensam ska du helt enkelt utsätta dig själv för det. Det är nyttigt att krypa in i en tom och tyst lägenhet för att bli mentalt frisk! Jo, det är säkert. En mentalt frisk person, enligt min process då…. om ni vill tro på den, är att hitta balansen mellan tiden du umgås med andra och tiden du umgås med dig själv. Sedan kan du tycka att TV är tråkigt, och att du saknar någon att krama. Det är inte saknaden som ska bearbetas utan ensamheten. Saknaden är en del av din sorg. Den processen kan jag på min vänstra hand. Det är en av de tre processerna jag håller igång. Stressigt? Tvärtom! Att vara medveten i sina tankar och handlingar ger dig mycket mer tid över till annat.

Ha en trevlig kväll och fy fan vilken bra bok! Jag borde skriva en jag med! Jag är så otroligt intelligent;)

Jag har stulit, receptet från Allt om Mat.

250 g kycklingfilé

250 g äggnudlar

1 st paprika

300 g broccolibuketter

2 msk rapsolja

1 dl vatten

1 msk fisksås

1 tsk sesamolja

Kryddsås:

5 msk soja

½ msk rödvinsvinäger

3 tsk färsk riven ingefära

3 st pressade vitlöksklyftor

2 tsk flytande honung

Skär kycklingen i små strimlor, kärna ur paprikan och strimla även den. Skär av stjälken och skär broccolin i små buketter.

Koka nudlarna efter anvisningarna på förpackningen. Var noga med att inte överkoka, utan låt dem gärna förbli lite al dente.

Blanda ingredienserna till såsen i en skål.

Bryn kycklingen i 1 matsked rapsolja under några minuter i en wokpanna eller stor teflonpanna. Tillsätt grönsakerna och resten av rapsoljan, fräs i några minuter till.

Tillsätt kryddsåsen och vattnet. Låt puttra på medelvärme i ytterligare några minuter tills grönsakerna har mjuknat lite, de ska dock ha kvar ett visst tuggmotstånd.

Lägg i nudlarna woken (om nudlarna har klibbat ihop sig, skölj igen under kranen), häll över fisksåsen och sesamoljan. Rör om så att nudlarna blandas med de övriga ingredienserna och värms upp.

Glassig dag på jobbet. Råstekt potatis, stekt ägg och prinskorv till middag. Allt för att gå upp två kilo. Lyxproblem? Ja, kanske. Sitter här med äppelgröna naglar och en kaffe. Gröna naglar är inte snyggt. Inte alls. Tack för denna fantastiska dag då jag lämnade mitt hem kl 9.30, totalt utvilad, med solbrillor dessutom! Hjälp alla drabbade i Philippinerna och Förlåt för att jag kan vara lite jobbig ibland.