Jaha, det fick stå ett par dagar i alla fall, det fantastiska huset. Viggo hade kompis hemma och jag skulle bara ut med soporna. Det tog 3 minuter. Jag märker ju ingenting eftersom jag inte glor på baksidan av ett papparkakshus i tid och otid. Jag har liksom annat för mig.

- Fillåt! (Viggo säger inte Förlåt, utan Fillåt. Har alltid gjort)

- Vadå? Vad har du gjort nu?

- Du kommer att bli arg. Jag har gjort något.

- Vad??

- Kan jag inte säga!

- Nähä. Men du sa ju "fillåt" så det betyder ju att jag kommer att märka det.

- Ja.

Det är i alla fall en stor meteor som har kraschat rakt in i taket. Jag struntar ju i det, det ska ju ändå ätas. Meja däremot blev ju vansinnig.

- Men ääääärligt talat, Viggo! Har du stoppat in ditt hövve i taket och ätit upp hela skiten?!?

(Vilket fantastiskt ordförråd hon har när hon är arg)

- Men snälla Meja, du kan väl ta det lite lugnt. Det är ett pepparkashus.

- Han kommer att bli fet och han kommer att bli ett fyllo!

- Fyllo? Varför då?

- Det bara är så!

- Fet? Han har inte så mycket att brås på. Han blir nog inte så fet... men ett fyllo?? Hur då?

- Jo, så är det, många fyllisar är feta.

- Jo, och många som inte är fyllisar är feta också.

- Ja, det vet jag väl.

Vilket fantastisk konversation!

Summa summarum................. Hålet i taket är kvar, och det lär bli större..................