500 g broccoli

½ dl mandlar

75 g smör

salt

1 silverlök

1 dl mandelpasta

Nya örhängen till mig själv i julklapp!

         Tre dagar kvar. 2013 lämnas och vi går med bestämda steg in i 2014.

Jag lämnar kvar det som inte var så bra, men tar med mig många fina minnen.

Jag vill tacka för nyfunna vänner och ett magiskt slut på året.

Jag vill tacka för att jag upplevt riktig kärlek, även om den inte höll.

Jag vill tacka för turen att undervisa den otroligt fina klassen på Klarebergsskolan.

De har blivit så stora nu, och dessutom så intelligenta.

Jag vill tacka för att mina barn har varit friska och skött sin skola exemplariskt.

Jag vill tacka för lugn och ro.

With all love in life

Paola

Inne på stället i den höga musiken hör jag

 - Paaaaaaaaaoooooooollllllaaaaaaaa!

Jag tror detta upprepar sig ett tiotal gånger och jag undrar givetvis vad det är frågan om. Jessica frågar vem det är som skriker mitt namn i tid och otid hela tiden, och jag kan liksom inte riktigt svara på den frågan. Han har liksom skrikit mitt namn hela kvällen. Till slut får jag liksom säga "Det är liksom inte så man får en kvinna, och jag är inte ute efter att gå hem med någon". Nämen det hjälpte inte så mycket, för den här var ute efter att ligga sked och vakna en söndag med frukost och hela mysiga grejen. Det var liksom redan bestämt att så skulle det vara. Hela framtiden var liksom bestämd.

- Paaaaaaaaooooooooolllllaaaaaa!

Men herregud, nu får du sluta skrika.

Det blev fredag och jag ligger i soffan och softar när det plingar till i telefonen.

-Paaaaaaaaaooooooooollllllllaaaaaa!

- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa???? Va e deeet?

- Det var bara det, fröken.

- Jaha. Detta är ju sjukt. Detta kommer jag att blogga om.

- Nä men då vill jag vara anonym, för jag gillar inte uppmärksamheten.

- Nähä... jasså? Mycket märkligt....(När man står och skriker ifrån en sprithörna på Glow trettiofem gånger...)

Men jag skriver inte ditt namn då, eftersom du inte vill ha någon uppmärksamhet ;)

Ja, vad ska jag säga. Märkligt helt enkelt. :)